JAG ÄLSKAR ER,

MINA UNDERBARA GRABBAR♥

idag blev det bvc för vägning, mätning och 3månaderssprutan. William väger nu 5360g

och är 62.5cm så han följer sin egna kurva som Gunilla säger. Hihi. Men efter vägning

var det dags för den hemska sprutan. Doktor och Bm höll William i varsitt ben och

tog varsin spruta. Jag fick stå på kortsidan och hålla hans händer så han ej viftade

med dom. Han kollade mig i ögonen för att se så allt var lugnt. Och jag tyckte så

synd om honom men måste stå på mig som mamma och visa att det ej är farligt.

Jag skall ju vara hans beskyddare, finnas, trösta, skydda. Så när dom samtidigt stack

in sprutorna i hans båda lår och mann såg hela hans ansikt vändas från ett frågetecken

till förtvivlan och sedan ren gråt av rädsla, otrygghet och smärta då mådde mamma

inte heller bra. För det gjorde så ont i mig att se honom lida genom det. Jag blev

alldelles tårögd och kände mig elak, taskig och svag för jag fick ju inte ta upp honom

förrän det var över. Så jag höll hans händer, pussade honom för fulla muggar i ansiktet,

blev alldeles tårögd men ville ej han skulle få se de, och jag berömde honom för han

var så duktig. Och när det äntligen var klar och dom hade satt plåster på hans lår lyfta

jag upp honom i min famn, och ville skänka honom all den trygghet, värme och kärlek

jag kunde. Och jag berömde honom och förklarade att det var över. Men min stora kille

grät inte så länge, kanske beror det på att även morfar var med och stöttade. Morfar fick

stå och hålla nappen så den ej ramla ur Williams mun när jag vyssade och kramade honom.

Efteråt satte vi oss i väntrummet, men William ville inte ha mat, han började stort gnälla

och klaga inför morfar på vad den dumma doktorn gjort på hans lår. Jaa, William tyckte

inte om det.

Nu har William haft feber och varit lite gnällig sedan sprutan, så gick ner på apoteket med pappa min för att handla Alvedon till Wille. Så nu har han fått alvedon 3 ggr idag, sovit myckt, kramats mycket, myst i sängen och gråtit flera gånger. Stackare. Men imorrn är allt bra igen. För William i alla fall. Älskling har ju åkt på nackspärr så han blir hemma imorrn och myser med oss.