Pontus Hallström,

jag älskar dig, mitt hjärta♥

Idag efter älskling hade slutat jobba så slängde vi i oss lite mat, promenerade med vovven,

klädde lillkillen och sedan åkte vi och hälsade på Wille´s faster och kusiner =) Det var mysigt.

Och kul att dom får träffa han med. För nu var det ett tag sedan och han växer ju så det

knakar i svängarna här. Så vi var där en stund, Pontus busade med Isak, jag pratade med

Elisabeth och dom alla fick hälsa/kramas lite med Willekillen=) Sedan blev det en sväng

till Coop för att handla hem lite mera barnmat åt Wille. Och väl hemma städade jag kök

och badrum, vi plockade och dammsugade då lillen sov. Sen satte vi oss och hann i alla

fall kolla en stund på en film tillsammans.

Igår vid 21 tiden på kvällen kom Jonas, Ronja och lilla Albin på besök. Dom skulle

kolla på tvättmaskinen vår och sedan följde dom med Pontus upp. Och ja, vi fyra

vi är ju som riktiga skvallerkärringar. Det går liksom inte få tyst på oss när vi börjat

prata. Så det märks ju att man har trevligt ihop i alla fall. Slutade med att klockan var

23:30 innan vi fattade att det var dags att börja lyfta på arslet. Och både Albon och

William hade tröttnat för länge sedan, dom turades om attt sova och gnälla. Men

riktigt trevligt var det och det får gärna göras om=)

För exakt 1 år sedan, 13 december 2010, så gjorde jag ett gravtest. Och efter att ha kissat på stickan satt jag

nervöst i 2 minuter och väntade, det kändes som om hjärtat hade lämnat min kropp och jag hade slutat andats.

För jag visste att något inte var som det brukar med mig. Och efter två minuters nervositet inne på toan där

ag satt, kom texten fram på displayen av graviditetstestet ` GRAVID 5+´. Och inte visste jag vad jag skulle göra,

tänka eller säga. Först var jag chockad och sedan ropade jag på Pontus, visade honom testet. Även han blev

tyst och chockad. Vi visste inte alls vad vi skulle säga. Sen gick vi och satte oss i soffan. Vi satt alldeles tyst,

vi var fortfarande i chock för vi trodde inte det var sant. Vi ville ju att det skulle vara sant men vi var rädd

att testet skulle visa fel. Så manvar ju rädd att vara glad. Någon minut senare ringde jag pappa, jag var både

rädd och nervös för vad han skulle säga. Och jag sa: `Du skall bli morfar mot sommaren!` Han blev först

tyst och sedan blev det en liten diskussion om hur våra liv kommer förändras. Jag visste att min pappa

alltid kommer finnas. För så gör man i en familj =')

Men denna dag förändrade verkligen våra liv rejält, från festande varje helg, inte bästa umgänget kanske,

ränna omkring, unga vuxna som inte hittat sin mening med livet ännu till ----> En blivande mamma och

pappa som slutade med festandet direkt, märkte vem som var ens riktiga vänner, tänka innan man utförde

något, tog mer ansvar, planerad och förberedde åt vår kommande son. Så att allt skulle finns och vara

klart när han anlände.

Och idag, exakt 1 år senare vi plussa på gravtestet, så ligger vår lilla plutt på hela 4 månader, i vagnen i

rummet brevid och sover, drömmer och njuter av livet. Och det finns ingen annan som jag & Pontus

älskar mer än våran son. Och vad som än händer kommer vi aldrig att lämna hans sida, vi finns här,

och vi älskar dig William K Hallström♥

Och idag tror jag morfar, är Willes favorit. För när inte mamma eller pappa

är närvarande så finns morfar där, tröstar, ger trygghet och kärlek.